Tänkte peka på två helt olika namnstrategier inom bilindustrin.
Först ska vi titta på sättet som BMW, Volvo, Saab och många andra använder sig av. Här är det fokus på företagets namn som gäller. Alla modeller har en sifferkombination istället för egna namn. Fördelen är att man får upp medvetenheten för bilmärket istället för specifika modeller. Den tydliga nackdelen är att gemene man kan ha svårigheter att skilja olika modeller inom samma märke. 318i, 318d, 323i, 118d, 520d kanske inte säger särskilt mycket utan att vara insatt i BMW världen? Däremot vet alla vad BMW och Volvo är och dessutom vad de står för. Det är den stora fördelen med den här taktiken.
Om vi tittar på exempelvis Nissan, VW och Ford så har de en annan strategi. Där ger man varje bilmodell ett tydligt namn som t.ex. Qashqai, Beetle och Mondeo. Många har säkert hört talas om Qashqai, men skulle inte kunna säga att det var en Nissan. Det här är en tydlig skillnad i strategi, eftersom varje modell får ett eget liv, ett eget varumärke och står på egna ben. Draghjälpen från huvudmärket finns inte där på samma sätt som hos t.ex. BMW. Kan vara en nackdel, men säkert en fördel i vissa fall.
Det finns inga rätt eller fel här, men det gäller att vara medveten om vilken strategi man väljer och vilka konsekvenser det får. Vill man vara en aning spretig så namnger man varje modell och får en portfölj av olika varumärken och vill man vara mer sammanhållen så använder man numreringsmodellen för att behålla fokus på huvudvarumärket.
Exempel på det här finns också tydligt inom mobiltelefoner. SonyEricsson väljer numreringsmodellen, men Research In Motion (RIM) väljer att kalla sin mobil för BlackBerry. Där har man skapat en ikonliknande modell, men nästan ingen i Sverige vet vad RIM står för.
